I motsats till moderna Spider så var Duetto's och även de andra rundhäckarnas instrumentbräda en ytterst komplicerad historia. Den bestod i grunden av en plåt i bilens färg med instrument som vanligt. Överdelen utgjordes av formpressad skumplast med vinyl ovanpå. Inuit skumplasten hade man gjutet tre fästplattor i metall med skruvar. Dessa fästes i karossen underifrån med hjälp av en femarmad schimpans tydligen. Jag har tagit ur en instrumentbräda och det gör jag inte om. Ett handskfack med både nyckel- och magnetlås rymde det nödvändigaste.

Bilderna nedan kanske kan var till hjälp ifall du ska ta ur instrumentbrädan. Du kan ta ur instrumenten utan att ta ur brädan. Instrumenten sitter som vanligt med klampor och muttrar från baksidan.

Säkringshållaren placerade Alfa under handskfacket först sedan man upptäckt att motorrummet inte var det optimala stället för säkringarna.

Hastighetsmätaren gick upp till 220 Kmt. Den hade en vägmätare och en trippmätare i km. Nollställningen skedde genom att man drog i en knapp till höger under instrumentbrädan och vred till. Senare ersattes dessa Jaegermätare med en annan typ där man tryckte och vred istället. Det visade sig att hållaren i aluminium till nollställningswiren ofta brast. Den första typen av mätare kan du själv kalibrera ganska enkelt. Det fanns bara en varningslampa i hastighetsmätaren och den satt rakt till höger. "Riscald" ska det stå, det är kontrollampan för värmefläkten.

Varvräknaren gick till 8.000 varv och rödmarkeringen började vid 6.300 varv. Det fanns ingen mätare för oljetryck i Duetton's varvräknare som i t.ex. GT Veloce. Istället hade man satt dit en lampa för "Dynamo" som betydde laddningslampa. Mellan dessa stora instrument fanns två indikeringslampor för blinkers överst. Underst fanns en blå för helljus och en grön för parkeringsljus / halvljus.

Ovanför växelspaken på instrumentbrädan fanns ytterligare tre instrument som var riktade mot föraren. Det är väldigt vad Duetto inspirerat Alfa 156. Till höger en mätare för kylvattentemperaturen, i mitten oljetryck och till vänster bensinmätaren med en obefintlig varningslampa. Under dessa satt en täckplåt för radion. De allra första Duetto som tillverkades hade en text Alfa Romeo, men ganska snart ersattes denna med Pininfarina och ett Alfamärke till höger. Satte man in en radio tog man helt enkelt bort täckplåten.

Omedelbart till vänster om radion satt en vippströmbrytare för vindrutetorkarna som för övrigt bara hade ett läge. Längst till höger fanns ett handskfack. Instrumentbelysning och värmefläkt aktiverades genom två vippströmbrytare på instrumentpanelen till vänster om ratten.

Underkanten av instrumentpanelen var vadderad och hade reglagen för värme och ventilation i mitten. Den övre spaken reglerade luftspjället, den undre temperaturen. Blått betydde kallt, rött varmt så det var precis som på andra bilar från den tiden. Det fanns en stor lucka i värmepaketets underkant. Genom att stänga luckan med foten kunde man reglera luftströmmen inne i bilen. När man kör Duetto så känns det bäst att ha luckan helt öppen, draget runt öronen blir inte lika kraftigt då.