Denna modifiering förbättrade effekten genom att filtrets kapacitet ökade. Behållaren fick formen av en lång cylinder och gav mycket god genomströmning. Fortfarande levererade Fispa och Tecnocar luftfilter till Alforna. Motorn på bilden är en 1750 från 1968 som renoverats. Oljefiltret sitter under grenrören. Till bilar som såldes i särskilt dammiga områden, t.ex. Sydafrika kompletterades filtret med en tropiktillsats. Det var egentligen bara ett extra filter som monterades som standard. Givaren i bensintanken kom från antingen Jaeger eller Borletti oavsett vilken instrumenttyp som gällde.

Oljefiltret av insatsmodell behöll man från Duetton. Fispa, Fra, Filt, Comit, Falcos respektive Fiaam levererade återigen. Man hade ökat kapaciteten och oljetråget rymde nu sju liter och var en riktigt maffig historia med sina kylflänsar och labyrinter för att förbättra kylningen. Ett oljetråg ser faktiskt riktigt snyggt ut ovanför den öppna spisen.

Då som nu är regel nummer ett med Alfa Romeo: värm alltid upp motorn varsamt och ordentligt. Du hanterar ett under av finmekanik och aluminium!

Golden Lodge 2HL monterades på fabriken och blev de stift som Alfa Romeo ville ha i bilarna enligt instruktionsboken. Slutligen ökade man kylarens storlek och hela systemet rymde numera 9,7 liter mot 7,5 liter tidigare och kompletterade med ett expansionskärl.

I rena siffror gav den nya motorn 13 hk mer vid ett lägre varvtal eller 122 hk vid 5.500 varv mot 109 hk vid 6.000 varv för Duetton. Högre effekt brukar betyda nervös motor, men i detta fall var alla överens. 1750 var varvvillig, mjuk och råstark även på låga varv. Litereffekten stannade vid 68,6 hk. Maskinens vridmoment hade man fått upp med 19 procent och dessutom högre råstyrka vid lägre varvtal gladde motorjournalisterna. 90 procent av råstyrkan, redan vid 2.000 varv och med en momentkurva lika platt som Söderslätt kan motorn sammanfattas i ett ord - körglädje!

USA-modellen utrustades med bränsleinsprutning från SPICA och behandlas separat.