Slutväxeln anpassades till den starkare motorn. Genom att öka antalet kuggar kom man fram till 10/43 eller 4.300:1. Efterhand försåg man bilarna med 10/41 eller 4.100:1. Som extrautrustning erbjöd Alfa Romeo en differentialbroms från ZF. Denna blev senare standard tillsammans med 2000 motorn.

Det var främst för att undvika hjulspinn vid kraftig acceleration som differentialbromsen behövdes. I och med viktfördelningen med motorn fram och drivning bak var detta inget som bara Alfa Romeo råkade ut för. Praktisk alla bilar byggdes enligt detta konceptet på den tiden.