Lyfta ur motorn

Köpa Alfa Spider

Spiderreportage

Innehåll

Next

  En massa Spiders, 5,12 sekunder, Spiderman's kusin och lite kungligheter

Äntligen på väg
Äntligen var vi klara för vår Alfa Romeo Spider weekend i Limburg, Holland. Jag heter Wille R. Och hade just kommit tillbaka från Nordirland efter ett par veckors hårt EU-arbete. Stina hade förberett allting hemma som vanligt så det enda som jag behövde göra var att byta olja och filter. Vår Spider 1967 var ren och nyvaxad och blänkte i solen. Tack Stina.

Den här gången tog vi TT-Line från Trelleborg till Travemünde sent onsdag kväll, sov duktigt i vår hytt på en av östersjöns största bilfärjor och var klara att köra 07.30 nästa morgon. Förträffligt Spiderväder och vi körde på småvägar och ännu mindre vägar genom ett soligt Tyskland. Alfa Romeo ska köras, det var riktiga Spidervägar.

Inga problem och vi stannade för natten i en mindre stad i Tyskland som heter Gelderen. Vi hittade givetvis ett italienskt hotell och törnade in. Det är fantastiskt hur bra man sover efter tio timmar i en Duetto. Det visade sig senare att vi var bara en timmes körning från Spiderman's hus. Nu vet vi var han bor, så nästa år får han passa sig.

Vad då Limburg?
Du undrar säkert vad som var på gång, eller hur. Här är lite bakgrund.

Var? I Limburg området. Det hittar du där gränserna mellan Holland, Belgien och Tyskland möts i en triangel. Maastricht ligger i närheten och det är mycket kurvor, backar och körvänliga vägar där.

Vem? The Dutch Spider Register och The Veloce Roundtail Spider Register arrangerar tillsammans.

Kan alla vara med? Nja, har du en Alfa Romeo Spider är det helt OK. Evenemang och aktiviteter är planerade för Spiders. Ibland händer det att en klassisk Giulia eller Zagato hänger med.

Vad gör ni där då? Har kul, äter, dricker, ljuger Alfa, kopplar av, garvar, träffar nya Alfisti, byter delar och adresser. Tja, allt som gör det lätt att vara Alfista. Vi får en hel del kultur på köpet, Holland är ett vänligt och intressant land.

Men Spiders då? Jodå, vi är bara heltokiga i våra Alfa Spiders och det är alla andra som kommer från olika klubbar i Europa.

Hur många är ni? Mötet varar över en helg och vi brukar vara mellan 50 till 85 Spiders. En del är med hela fyra dagar, en del bara två dagar och några kommer bara på lördagen eller söndagen. Alla är välkomna.

Kostar en det multum, Alfa Romeo och en massa kul? Nix, vi har varit där tidigare och vet hur vi vill ha det, så det gör det inte. Det kostar för två personer med hotell, lunch, trerätters middagar, frukost, inträde osv. cirka 2.200 SEK. Det du dricker betalar du där nere. Javisst, resan dit och bensinen givetvis. Det är cirka 700 km från Travemünde.

Verkar toppen, hur gör jag för att vara med? Nästa gång blir The Millennium Spider Meeting, 30 juni - 2 juli år 2000. Håll utkik på Velocesidorna på webben eller ring mig.<

Fredag

Förra året upptäckte vi att vädret i Holland kan vara lite oberäkneligt, så vi hade övat duktigt med suffletten. I BTCC och F1 gör man pit-stops på mellan fyra till sex sekunder. Vi hade ju tränat. Så vi kunde klara av att fälla upp taket på 5,12 så vi var beredda. I år skulle holländarna och schweizarna få se trodde vi. Nja inte riktigt. Holländarna hade skaffat riktiga Spiderparaplyer, stora och avlånga så att de täckte hela sittbrunnen, båda förare och co-driver. En sån köpte vi med till slut.

Vi var först denna gången och kom fram till Hotel Slenackervallei efter härliga vägar. Vi kände igen platserna sen tidigare och Stina och jag skojade om "det var där den där Giulian försvann" och "kommer du ihåg den där blårykande Kammhäcken". Tiden gick fort i Spidern. Vi parkerade Duetton och tog en riktigt god holländsk öl och väntade på de övriga. Denna gången hade vi bokat tre hotell och vår Duetto kände sig nog lite ensam på parkeringsplatsen. Det behövde Spidern inte vara länge

Vi kunde höra motorerna på Alforna med lättmetall och dubbla överliggande när de varvade ur i backarna innan de kom fram. Parkeringen fylldes snabbt med Spiders i alla möjliga färger och modeller.

Ärligt talat, kan det finnas för många Alfa Romeo Spiders?

"Woow, kul att ses igen, kolla min kärra. Kommer du ihåg när hmhm fick soppatorsk och bla bla". Det var riktigt trevligt att träffas igen. Carl timmer, en riktig gentleman i de övre -70 kom i sin skinande svarta Giula Spider. När Stina och jag såg Carl första gången, trodde vi att det var HKH Prins Bertil som kom, så lika var de. HKH Prins Bertil körde Bugatti under sitt alias M. Adrian och var en mycket respekterad person. Carl liknande honom så mycket att t.o.m. Stina blev tyst och det ska mycket till för det.

Vi saknade Andrea från Italien och hans Giulia Sprint GT från 1967, men jag fick höra att den bilen finns i Sverige nu och Andrea har skaffat en Duetto 1966 till nästa år. Fredagen gick undan med 7.000 varv och innan vi hann säga "1750" var det dags att ta en Alfadrink och att äta. Vi brukar äta ganska snobbigt med flera rätter och blandar oss friskt vid borden. Vi satt tillsammans med Klaus Mohr och hans familj, de kom från Köln i två Alfor. Klaus hade sin svarta 1750 Rundhäck från 1968 och hans fru Hildegard körde en 1300 Zagato. Deras tonåringar följde med som kartläsare. När de får körkort vet jag vad den familjen ska ägna sig åt. Klaus är välkänd i Oldtimerkretsar i Tyskland och kör Nürnburgring regelbundet. Där ligger de flesta i lä.

Både Klaus och jag gladde oss åt att schweizarna inte kom med sina otroliga Duetto denna gången. Nu såg våra Rundhäckar betydligt finare ut i sällskapet. Andreas Rottman från Duettoklubben i Schweiz har en Spider från 1968 i makalöst skick. Jag begriper inte hur de bär sig åt, kör de aldrig med sina bilar där nere? Fredagen bara försvann och vi var ganska trötta frampå småtimmarna innan det bar iväg till sängen.

Lördag
Stina och jag kom ihåg förra årets tävling när vi skulle cykla tandem. Vi är bergfast övertygade om att vi fick cykla elva gånger så långt som de andra, för vi blev sist den gången. Solen bara sken som den bara kan i Holland under sommaren och våra Alfor blänkte och sken. Det fanns ett par svarta Spiders med i gänget och de såg verkligen smarta ut i solskenet. Inte ett dammkorn eller en fläck. Jag betonar "såg", det var på morgonen. Kodak måste ha gjort bra affärer för alla tog kort som attan. Innan de svarta Alforna körde iväg fick de en sista puts av sina ägare, Kristian Spaan, Klaus Mohr och Tony Borgioni.

Tänk dig tio Alfor på rad.

Tänk dig sedan dessa Alfor av samma modell och skinande rena och i toppskick.

Tänk dig att Alforna var Spiders. Tjusigt eller hur.

Tänk dig sedan detta åtta gånger om och du kanske förstår att 87 Alfa Romeo Spiders i en enda lång rad väcker uppmärksamhet. Det fanns röda, vita, gröna, blåa, bruna, silver och t.o.m. en knallgul serie 4-Spider. Snygg färg förresten.

Oljebrännare
Vi körde mitt i karavanen just bakom en riktig oljebrännare, en Kamm-häck. Gjorde Alfa diesel-spiders också? Stina höll på att bli sjuk och jag mådde illa, så vi låtsades få motorproblem och körde åt sidan. Vi lät några Alfor köra förbi och vips, så var motorn OK igen. Vi delade gärna med oss av den erfarenheten med oljedimman tät mitt i nosen. Det är alltid artigt att låta andra njuta av också.

Givetvis så hade vi istället hamnat i galen tunna, d.v.s. vi hade hamnat bakom Jan Groen. Han hade lånat en ännu värre oljebrännare än den vi just sluppit. Jag tror att det var Jan Spaan's Alfa. Cobi Groen hade kvaddat Jan's Spider två veckor tidigare när holländarna hade träff hos Chris Sweetapple och Highwood och Cobi körde nu deras Duetto istället. Vi undrade hur länge, för hon kör som en "Mini-Fangio". Tja, problemet med oljebrännaren löstes snabbt. De som känner Jan Groen, vet att han gillar att köra om allt och alla och bara ha bilarna i backspegeln. Det gjorde han denna gången också.

Lagom pauser, fika, snacka Alfa och beundra de andra Alforna som körde förbi är ganska skönt. Vi var en grupp på 37! Spiders som stannat till vid ett fik. Utanför hade vi radat upp våra pärlor. Jag undrar hur de andra bara kunde köra förbi utan att se oss på caféet tvärs över gatan. Upptagna med varvräknare, trodde många av oss andra.

Glidarvägar
Vi fortsatte på de underbara vägarna i Limburg. Om du kört på någon av vägarna som Ducatiklubben har med i sin karta över glidarvägar, vet du vad jag menar. Smala, asfalterade vägar, fullt med kurvor och backar, skog och natur. Vi kör inte speciellt fort eller våldsamt utan vi försöker hålla disciplinen på vägarna. Många har ett förflutet på banorna i Europa och är framgångsrika på banorna, men Limburg har blivit en ypperlig möjlighet att ta med frugan på ett Alfa möte. Nu finns det flera som gjort tvärtom också, tjejen kör sin egen Spider och killen följer med som co-driver.

Våra möten har blivit uppskattade av lokalbefolkningen också. Nu sitter holländarna, fruar, ungar och jyckar med fikakorgar intill vägen och vinkar, fotograferar och hoppar och hejar. Alfa Romeo får fin PR och vi som kör har kul. Jag tycker att sådana vägar ska avnjutas i en Spider med lite sol och vindrufs. Dubbla överliggande, Weber och aluminium låter som bäst då!

Ner i underjorden
Dags för lunch igen och en italiensk buffé stod färdig. Alla högg in med god aptit och fortsatte ljuga Alfa mellan tuggorna av Parmaskinka, bel paese-ost, pasta och sallad med massor med oliver. Vi förberedde oss för nedstigningen. Nästa aktivitet var nämligen grottan eller gruvan St. Pieter. Här tog man tidigare sandsten till slott, kyrkor och pampiga byggnader. Här fanns det fullt med historia. Under kriget gömde holländarna sina skatter här. Ett säkert ställe, om man försökte att spränga upp lås och dörrar, hade hela gruvan rasat samman. Temperaturen uppe i solen var närmare 28 grader, så alla rusade ner i svalkan i gruvan.

Det blev ganska kyligt där nere och värre blev det ju djupare vi kom. Det fanns inget ljus därnere, utan när en handlampa gick sönder, började Hans de Kok prata om Lucas, King of darkness.När ljuset kom tillbaka, stod alla med ögonen stora som navkapslar och med öppen mun, det var ganska kusligt ett tag. Vi gick och gick längre ner i gruvan och några började tycka att det var kallt. Stina och jag kommer ju från vikingaland, så vi hade inga bekymmer med kylan.

Jag trodde att det skulle bli varmare och varmare där nere. Några av oss gick och letade efter Spidermans kusin, han måste ha släktingar där nere med horn i pannan, tofs på svansen som skyfflade kol och höll brasan igång. Ett par andra hoppade och stampade för att se om de kunde väcka alfakillarna i Australien, så djupt nere var vi.

Vi hade fyra guider i gruvan och de berättade massor och vi kände historiens vingslag fläkta, men vi var glada när vi kom upp i solen igen. Där väntade nästa aktivitet, en annan överraskning.

Ryska hemmagjorda bomber
Vi bytte co-drivers genom lottning och fick en karta. Den hade symboler som såg ut som hemmagjorda bomber från ryska revolutionen. Holländarna var som vanligt förberedda för kula-pil-avstånd men vi andra hade lite bekymmer där. Jaja, nytt manskap i våra Spiders och det var kul. Jag fick en tiopoängare i form av Joyce Lemmens i min Duetto. Med henne i bilen hade jag kunnat köra hur långt som helst, men jag uppförde mig anständigt och efter lite dividerande om pilar och avstånd var vi ute på vägen tillsammans med några andra Spiders

Det var riktigt rörigt i början innan vi begrep att avståndet mellan femte och sjätte kulan var bara 80 meter. De första avstånden handlade om cirka 2.500 meter. Jättekul för oss som hade kilometer i huvudet istället för meter. Under den här turen körde vi runt på småvägarna, men på ett ställe fanns det lite dynga kvar sen regnet tidigare i veckan. Dyngan var mycket ljus och klistrig och fastnade på allt. Särskilt på en svart Spider. Den syntes miltals mot den bakgrunden.

Tävlingen gick ut på att hitta några bokstäver som skulle bilda ett ord. Joyce och jag funderade och undrade, men fick inte ihop något vettigt ord. Tja, egentligen inte så konstigt för ordet var på holländska. Det var väl därför Joyce och jag inte vann, men Stina blev tvåa så hon fick rädda familjeäran.

Vid målet stod Klaus Mohr och väntade och väntade. Hans fru Hilde körde den svarta Duetton och hon syntes inte till. Stina undrade om han var orolig för Alfan eller Hilde? De kom till slut en timme efter oss andra, glada och en mycket skitig svart Duetto. Hilde och hennes co-driver Marianne Badoux hade haft lite problem att förstå varandra eftersom de inte kunde något gemensamt språk. Klaus gnällde om dyngan och vi andra tog en bärs i solen.

Stilig middag
Tillbaka till hotellet igen. Nja, inte riktigt alla. De båda Jan stannade för att hjälpa en serie 4 Spider med bromsproblem. Det höll dem sysselsatta ett tag och vi andra slapp jan Groens oljerök ett tag. De dök upp lite senare när de mekat färdigt. Då hade vi andra haft kul ett bra tag o baren på hotellet där vi förberedde oss för kvällens middag. Vi fick en fyrarätters middag med ypperliga viner och mycket trevlig betjäning. Det finns en restaurangskola i närheten och några elever därifrån jobbade åt oss den kvällen. En riktig toppenkväll med toppenservice. Vi hade lite prisutdelning och jag fick en stor flaska genever, det har blivit lite tradition nu.

Dynga syns fint på en svart Spider
De tre ägarna till den svarta bilarna fick komma fram. Christian Spaan, Klaus Mohr och Tony Borgioni fick pris för sitt gnällande om dyngan. De fick var sin hink med svamp och bilschampo. I synnerhet Christian är mycket noga med att hålla sin bil ren, så han fick lite diskvatten och en tvål också. Det borde hålla honom sysselsatt ett tag och alla vi andra tyckte det var pin livat. Tiden gick fort innan vi drog oss tillbaka frampå småtimmarna.

Söndag
Söndagen startade med ännu en riktig holländsk frukost innan vi radade upp oss igen. Nu hade det kommit ännu fler deltagare, bl.a. en Duetto från Schweiz. Maarten de Groot hade putsat och fejat hela tiden och vi andra stönade högt. Inte nu igen, en Duetto från Schweiz, ren och inte ett dammkorn, inte ens undertill. Jag undrar om han tar den på trailer eller hur tusan bär schweizarna sig åt. Det verkar sitta i generna

Våra ylande och morrande motorer skrämde tydligen iväg solen som gömde sig bakom några moln. Efterhand visade molnen sig mer och mer och solen försvann, men vad tusan. Vi hade ju haft 28 grader dagen innan och vi satt i våra Alfor, så vad kan man mer begära. Dagen fortsatte med körning i en lång rad och olika stopp där vi fikade, kikade på en F355, en Lamborghini Miura och fyra Giulietta Sprint från '50-talet. Och så åt vi igen så klart.

Plötsligt öppnade sig himlen som spjället på en Weber 45 DCOE, regnet bara vräkte ner och vi fick upp suffletten på under fem sekunder. Övning ger färdighet. Några var av det rätta virket. Så länge Alfan rörde sig, var det ingen större fara. Det var när vi stannade som regnet kom in i sittbrunnen. Jag själv tror att de som körde öppet i regnet visste att TV stod vid nästa krök och filmade. Det gäller att se cool ut i en Alfa, eller hur. I samma sekund de passerat TV-teamet åkte suffletterna upp som ett skott.

Har du sett "The Graduate" med Dustin Hoffman kommer du kanske ihåg scenen där Dustin berättar för Mrs Robinson att det är slut medan regnet vräker ner. Ungefär så såg vädret ut.

Sparris och revbensspjäll och holländsk bärs
Vi avslutar varje gång på Arizona Texas restaurang där vi äter färsk sparris med hollandaise, grillade revben modell bauta och god holländsk öl. Vi tjoar och stojar och glammar och har rejält roligt. Stina och jag tycker att det förkortar vintern.

Det blev en massa tackande och hurrande. Cobi, Hans, Roni, Erwin van de Wal och jag blev ordentligt hyllade. Det känns faktiskt bra att jobba med så engagerade Alfisti.

Vi som inte kör hem direkt avslutar på ett hotell fem minuters körning från Arizona. Nja, avslutar? Vi fortsätter och det brukar bli ganska sent. Denna gången skulle vi och några andra Spiders fortsätta genom Belgien till Frankrike och Alsacedalen. Vi lade upp våra kartor på borden bland glas och tallrikar och liknade något mellan Napoleons generalstab och en destruktionsanläggning för kärnkraftsavfall.

Stina och jag fortsatte tillsammans med ett par andra Alfor nästa morgon efter frukost, men det är en annan historia.

Kom med du också
Jag tror att du också tycker det här verkar kul. Vi håller nästa Limburg-möte 27 juni - 1 juli år 2001, så du kan börja planera och boka färja eller ta bron redan nu. Velocesidorna på webben har alltid senaste nytt för dig som vill veta mer.
Välkommen

Det finns massor med fler bilder i the Limburg gallery

Wille R Alfa Romeo Roundtail Register on the web at: www.veloce.se